RSS Flöde

ö till ö 2015 på g…

Annonser

7 dagar kvar…

 I onsdags tog vi lagmoralen till nya höjder och stack ut till Ornö för långlöp, lunch och sim i stora vågor. Detta är något jag suktat efter i många år. Våran hashtag #längtartillornö har ju kikat igång bra om än blygsamt. Nåväl för första gången kunde jag njuta av ön och upptäcka saker och detaljer som jag senaste åren missat. Hoppas i och med detta vara laddad för en rejäl urladdning på måndag den 7 sept. En sista detalj, vi sprang ca 22 km totalt och avslutade löpet med lite sim med utsikt mot Utö i fjärran. Vinden låg på runt 8-10 västlig och vågorna var stora. Varmt i vattnet och gnistrande och kittlande känsla. Ö till Ö-banan är magisk! 

Genrep med Team Sportextreme

Genrep med Team Sportextreme

110Q: Team Sportextreme: Jag och bästa Philip af Robson kunde äntligen ses efter hans triumf i Kalmar på IM. Nåväl fokus idag mkt sim och nöta teknikdetaljer som lina och byta positioner i vattnet, växeldra med några enkla och lättlöpta terrängpartier på eriksö/tenö/bogesund. Mera vind idag och testa nya sponsorgrejer. Älskar att ha back-up och få nya HEAD-grejer. Trots att jag fortfarande är snabbare i min camaro-dräkt. Nya Asics Hyperspeed på fötterns kändes kanon. Men mentalladdning, strategier och en energiplan är klart viktigare än märket på skor och dräkt eller….? Totalt 8,5 km löp och 3,5 km sim.

Nr 117 Amfibiemannen 24 juli

Postat den

Snart dags igen. I år med Jonas Koch kommer bli knalltufft och kul. Kommer du oxå? 

Solvik rec.

Postat den

Racereport: Utö Swimrun 2015 del tre

Postat den

….. Vi trummade vidare på grusvägen ut mot ålö. Allt kändes nu bättre efter stoppet och jag kände direkt att humöret var bättre. Dyrbara min hade vid tappat men vad gör väl det när man tävlar över 4 timmar. Vi trummade på jag kände mig stark och tilslut nådde vi en vätska efter ålöbron, stannade snabbt för lite vätska och vips vidare, Charlotte försökte med något annat denna gång för energi och vätska bör man få i sig, jag testade redan på nästa simning med att inmundiga lite havsvattnet. En läkarstudent som är riktigt bra på swimrun som tillhör eliten i världen, har tipsat om detta så, varför inte testa. Läkare brukar ha koll på grejerna. Beror ju vart man simmar dock…

18293134426_bccfed1a04_b

Jag hade valde denna dag att lita på kontrollerna och havsvattnet. Magen skötte sig bra. Något kylslagna efter ryssviken, så såg Charlotte klart piggare ut efter lite sim. Allt såg så enkelt ut för henne, medans jag bombade på i ett stabilt tempo, kändes som ju längre loppet gick, ju gladare och starkare kände jag mig. C gillade inte grusvägen medans jag sträckte ut och nöte på.

Efter Ryssviken, började banans verkliga utmaning, mkt kuperat och teknisk det som jag gillar allra mest i synnerhet i jämnförelse med Ö till Ö. Här fick man verkligen jobba på smidigheten, jag formidabelt vill flyga fram nerför stenhällarna och skrattade åt den galet vackra utsikten, var C något mera försiktigt. Strax innan nerfärden mot näsudden var det teknisk paus igen.

Jag föreslog en paus efter nästa simning vid som skulle dyka upp snart, men det var läge att få detta överstökat direkt. Några herrlag som vi växel sprungit och simmat om, dök strax upp igen. Jag hejja på dem och rättade till utrustningen. Linan jag knytit runt magen hängde löst och fick sig en ordentlig uppstramning. Dags att dra vidare igen över stock och sten. Löpningen på Ålö var så vacker, teknisk och alldeles underbar som askungen skulle sagt.

18321029801_82cbfca3b2_b

Den utsikten känns lite kontinental på något sätt. Och skiljer sig markant mot norra skärgården som jag tränar  och bor i.

Efter att snubblat runt på klipporna och tagit oss ner till Båtshaket för lite energi och vätska, blev det sim igen. Lite kallt men så kul, jag var varm inombords, äntligen äntligen, bara bomba på, ut med klippor och havssimning lite skumpiga med friska. Svårt att inte vakna till om jag säger så. Efter dubbla 250 m simningen innan och efter båtshaket bar det uppför igen. Vi tappade markeringen lite ögonblick men var strax på den igen. Ut på en grusväg en kort sträcka, jag manade på C att äta, men hon ville inte ha något. Jag vet att jag tjatade här men ville bara försäkra mig om att hon inte skulle ta tvär slut bara för en sådan sak.

Jag tryckte i mig lite clifbar, den var sisådär, men några sega hallon var riktigt bra. Hade bunkrat upp innanför dräkten efter stoppet vid ålö och båtshaket. Vi stövlade ut i skogen och var strax ikapp några herrlag igen. Nu väntade kala klipplöpning ner mot dagens mest efterlängtade simning den vid stora sand. Där jag förra året, stått vid kontrollen och matat på lagen dryck och energi med Cecilia och Daniel Wiberg som ochså var ute i mixedklassen med Therese Lindberg. Vi såg inte till så många mixed lag denna bit av banan, men några hade passerat oss innan ålö.

Tillslut knep jag igen truten och malde bara på över den fina klipporna. Fötterna fladdrade i luften och höll sig i bra trim. c hade det lite svårare att flyta på men hon såg så cool ut och med magproblemen så krigade hon på riktigt starkt. Lätt att få en mental dipp efter dessa två stopp men hon såg ut att rett ut stormen. Mitt humör var på topp och jag gjorde allt jag hade i min makt för att få oss framåt. Uppför har jag en del att jobba på utan tvekan. Där finns det en dela att gneta på. Plötsligt så var den där simningen mot stora sand. Vi vinklade ner oss i det böljiga havet och fördes mot stranden. Jag gick ut lite före som jag blev tillsagd för C frös rätt lätt under simmen, så det var strategin att jag vevade på i ett friskt tempo och hon gnetade med lätthet om. Någon snurr som en delfin och en enarmsrygg för att kolla att jag var med. Whow. Charlotte kan verkligen simning oavsett vågor eller stiltje. Vattenpolo är ju inte direkt sporten för mesar, i min värld. Bra ursprung för en swimrunner.

18296674176_27e566eb61_o (1)

Vi han med lite dryck på stranden på Ålö men inget längre stopp. Snart simningen igen. Jag var lite kall och drog på i skogen som nu var rätt teknisk. Strax ner för en stökig simning i Laxvik. Här var det kallt på riktigt och nu var det ingen lek igen. Här gällde det att trycka på rejält för att inte bli nerkyld för mkt. Jag gnetade på, men kölden gjorde inte riktigt simningen smidig och kraftfull sp tidigare, relativt stökigt dessutom och sjögången gjorde att när vi nådde klipporna och uppgången, ramlade jag ordentligt och slog till under armen. Sitter idag på Kungliga Biblioteket och skriver detta och har fortfarande ett är efter såret som jag slog upp. Men men, jag vinglade upp och genast var C på hugget och piggare än tidigare. Jag blev lite rädd som på Ö till Ö i höstas då jag vurpade rejält på Munkö. Inte igen!!!

Nu väntade en lång löpning upp mot kyrkan, väl i skogssnåren mötte vi tyska pressteamet från Fitforfun och jag garvade och hälsade. De plåtade och gav oss lite energi och hejjarrop. Snart väntade minst sju kilometers grusväg och jag hade som tur var inte pluggade in den senaste bansträckningen efter en stund fick vi span på ett mixedlag som sprang i fjärran. Jag trodde direkt att det var Pratts, men det skulle visa sig att det var det inte. Jag blev jaktsugen men C gnydde lite och hade inte trycket i benen som hon önskade, tror att hennes avsky för grusvägar nådde sin kulmen här denna dag. Jag trodde det skulle bli en kort sim mot rånö men så var inte fallet. Vi ökade tempot nu och låg och marchade i ca 5:15 tempo stundtals och det kändes bra.

C ville simma men efter lite vätska inna ålös slut gjorde att vi tände till lite extra, inga lag bakom direkt och mixedlaget fram tog nästan inget stopp alls, f*** jag som trodde vi skulle få häng på dem redan nu. Tillbaka vid ryssnäset och vi mallde på, fick span på två herrlag som hade en tyngre dag än oss och gick om, det visade sig vara San Diego laget som jag träffat på sprinten dagen innan. Jag hejade på dem och de på oss. Nu var det inte långt kvar och vi hade bra fart i benen, jag drog på och försökte få C med mig och hon bet ihop. Vilken hjälte, mina träningsmånader har gett utslag. C hade i vintras en löpskada och har inte kunnat träna fullt ut, men nu var det bara trötthet och inte skadekänningar. Gött.

Jag visste distansen mer eller mindre men försökte undvika ett rakt svar för att inte tappa motivationen. Fortfarande mixedlaget på bra avstånd från oss men nu var vi nog lite närmare. Innan näst sista simningen över till Ängsholmen var det en kontroll och C vill så gärna simma nu. Jag förseslg att vi skulle skippa energi och vätska då det var så lite kvar av loppet, hon åt en hallon gel då nu fick det bära eller brista. Såg mixedlaget simma med några herrlag i anslutning.

Vi gick i och vevade på vad det gick och det kändes bra. Om än var jag varm och lite seg i simmomenten men ändå hungrig på jakten efter avancemang och lite positiv energi. Väl uppe på ängsholmen tog vi in, jag hejade på publiken som stod som fågelholkar och tittade efter något i skogen.

Vi avancerade på den fina stigen över ön, snart gick vi om ett herrlag och snart var vi ikapp mixedlaget. Det var Tallhasse med Mikaela och Mattias. Jag blev överraskad och hejade friskt på dem och Mattias hade det tungt. Han såg sliten ut och var nedstämd, jag kunde inte fokusera så hårt på dem utan skuttade vidare ut mot sista simmet. Väl i var C riktigt pigg och taggad som jag inte sett på mkt längre. Daniel nu gasar vi allt vad som går.

DSC_0319

Hon simmade på bra och jag försökte hänga på, det gick rätt bra till att börja med men inte så bra som jag ville, lite yxigt men här var det inte alls så kallt. I fjärran på stranden vid Utö Camping, gick först ett herrlag upp sedan ett mixedlag. Galet vad snabba det var i vattnet Tallhasse tänkte jag. Jag var lite förföljd men kunde verkligen vara dem? Vi böjade pulsa i strandkanten rätt tidigt då det är grunt här. Tillslut återstod max 1 km löp och vid lanthandeln kom en kameraman och följde oss en bit. Jag sträckte ut handen och så korsade vi mållinjen som ett lag och dagens utmaning var över. Bröderna kindgren stod och flämtade i målet. Hur gick det? Det hade varit mkt tomt på väg upp från ålö så trots att klockan slagit över fem timmar var vi kanske inte så långt efter vinnarna i mixed? Jo det visade sig att vi var 18 min efter vinnarna och 9 min efter Sanna och Philip i lag addnature som knep bronset. Nära!

DSC_0321

Vilken dag det blev och vilken insats av mästersimmaren Charlotte. Detta lovar gott inför framtiden. Jag snabbade mig på för dusch lite bastu för sedan hemfärd med 17 båten då tåget mot malmö gick efter 19.

Epilog följer inom kort.

Foto: Nadja Odenhage, Erik Westberg och Fredrik Jakobsson (triscore.se)

”Firmafest för Sveriges uthållighetsnördar”

Postat den
”Firmafest för Sveriges uthållighetsnördar”

Spännande tankar inför 7 sept.