RSS Flöde

Kategoriarkiv: vätska

Kustleden 15+16 kuperat 25 km

Postat den

Skåneleden två timmarspass i schemat från bästa coach T. La in två marathonpace block på 25 min plus 20 min i 70 % av max i ca 4:45 fart då kuperingen tillät. Fin dag sol och plus 13, lite vind. Tok brutalkupering stundtals runt norrviken och hovshallar. Bra spurt sista biten mot torekov, sedan två km nerjogg i 5:50 fart. Support enbart 1 liter vatten och 70 gram saltlakrits. #majutmaningen.

24,88 km
2:15:47

20140502-130718.jpg

20140502-130732.jpg

20140502-130750.jpg

Annonser

Ö till Ö del fyra slutet…

 

9665378305_2b117bb50c_b

… regnet vräkte ner men vad gjorde de. Vi var i vattnet med Utö i sikte.

Något nytankad, släppte vi loss. Av någon anledning hade jag siktat in mig på den kommande sträckan med nyfikenhet. 19 km löpning på Ornö är ett kraftprov som en tävling i tävlingen.  Vi lämnade fiskarna, maneterna och allt det andra i vattnet mellan Kymmendö och Ornö. Vi cabbade ner och den blöta tävlingsvästen kylde. Hagelskuren möte mitt bröst. Något frusen pinnade benen på friskt, höjde tempot och allt var underkontroll trodde jag…

Under tävlingens gång hade jag märkt att jag gång på gång flög upp ur vattnet för att sedan efter en kort stund, tappa fart och kraft och behövt fråga Marcus gång på gång efter energi och lite tips. Så även denna gång, misstänkte att Marcus med sina fina meriter under året var i god form för denna sträcka. Jag som legat i front på i stor sett all simningar, bad nu Marcus om att få lite draghjälp så vi kopplade på linan och tuggade på.

Marcus bad mig att tagga ner med snacket, vilken jag inte hade tänkt så mkt på. Men följde rådet och lätt blicken flacka över ön. Ornö som är den största ön och den längsta löpningen på banan. Är rätt lättlöpt och har man lite fart kan det bli en fin resa. Jag räknade ner kilometer efter kilometer och försöker samla kraft. Inget riktigt klipp återfinns men vi manglar vidare. På vänsterlår under våtdräkten har jag samlat lite olika energi.

Förpackningarna skar in i framsidalår så det är dags att trycka ner lite fler gels. Jag samlar även skräp under vägen då jag hittar något eftersom tävlingsledningen så tydligt uttryckt önskan att inte skräpa ner. Hittar en soptunna och tömmer förrådet och känner mig lite piggare. Har nu även plockat fram Garmin på armen, men ser inga märkvärdiga kilometertider så låter det vara.

Vi möter några hundägare då och då, plötsligt hörs det lite flåsande i nacken och Team 2XU sveper förbi, jag peppar Ash och Bjarne lite fumligt och får något tillbaka. Kul det är på g. I vanliga fall brukar jag tappa energi då jag bli passerad, men på ö till ö råder det andra förhållanden. Imponerande löpsteg inspirerar och jag sträcker på mig. Äntligen en korsning och ut på asfalten, nu är det nära. En hundägare viskar att det är mindre 1000 m till Ornö Kyrka och nästa kontroll. Vi kommer överrens om att Marcus bör tömma sin skor på grus medans jag fyller på dryck.

Jag fipplar och möter Miss Gross härliga stämma i kontrollen, som assiterar och vill att jag plockar på mig energikakor och jag instämmer. Vi är hyfsat snabba i kontrollen och uppiggad av energiitaget. Är jag nu på riktigt bra humör. En filmkamera trycks upp i ansiktet och frågorna haglar. Jag ger cred till Marcus och tror att sista 15 km kommer ta två timmar, och är positiv till avslutningen. Vi springer vidare, ökar tempot.

Får korn på Team Frössen och jakten fortsätter. Plötsligt börjar jag nynnar på en Bad Religon dänga jag haft i huvudet ett tag. Allt för att Marcus skall slippa mitt bubblande.

He’s the latest superhero with powers so profound.
He can leap a dotted line in just a single bound.
I know you must have seen him in books and magazines.
He’s the quintessential mindless modern epicine.
His life is meaningful because he gets things done.
Bang bang he’s dead, chalk up another triumph for our hero,
The Automatic Man.

Vi maler vidare och tar oss tid för några ultrabackar. Några mental knep, gör att backarna forceras utan större problem. Om än det efterlängtade trycket, inte riktigt finns där. Men efter snart tio timmar är det helt okej att vara lite matt. Vi tar meter för meter på framförvarvande lag men de har bättre tryck i nerförslöpningarna så vi tappar och tar in. Lite dragspelseffekt, som tidigare under tävlingen då simning och löpning gör att visa lag simmar fortare och vi tar in på löpningarna och tvärtom. Årets startfält är dock mkt starkare, många lag ser starka ut fortfarande de jag skymtar ut med banan. Vi vinkar åt några gummor som styrt upp en egen saftkontroll vid Sundby. För oss ligger kontrollen för långt ifrån banan så vi växlar några ord och tackar för supporten.

Laget framför oss har sannerligen ingen fart uppför så vi tar meter efter meter. Men efter Sundby gård får de bra fart och försvinner på de slingrande grusvägarna ner mot Ängsholmen. Det börjar närma sig Utö Syd och jag börjar längta till lite sim nu. Snart bara milen kvar. Nere vi Ängsholmen kikar jag noga efter snitslarna, viktigt att inte hamna fel nu. Innan vassruggen börjar jag cabba upp, för att vara klar när vi väl kommer till vattnet. Markus lika så, vi blir varma rätt omgående och metrarna till vattnet tar längre tid än väntat. Väl där smiter vi förbi två herr lag som fipplar med våtdräkter och annat.

Mot kullbäling

En dansk funktionär pekar ut strömmar och annat i nästa simsträcka som till en början är ruggigt kylig, kanske beroende på att värmen innanför dräkten är riktigt het. Upp på Kullbäling och snirkla sig runt upp och ner. Här är banan som allra vackrast alltid, för de många växlingarna och den fina utsikten över Ornö Gatt och Gåsstensfjärd. Ner i vattnet igen och snart skymtar Långbälling och sista vätskan. Något frusen plöjer vi på, några kameralinser trycks upp i mitt ansikte och de bekanta Jakob Edholm och Johan Dalhöjd möter vi påväg upp och jag fylls av energi, poserar lite extrovert och drar med mig Markus upp ur vattnet som ser lite vinglig ut. Johan springer med några meter och krigar på sitt sätt mot vädrets makter. Jag sveper varmdryck och krossar två GT-tabletter i ren ilska. Nu måste vi höja tempot på långbälling för att forsätta jakten. Marcus hinner knappt fånga något tills jag förslår att vi fortsätter.

Ö till Ö Långbälling

Långbälling bjuder på varierad löpning med bedårande vackra stenklippor, blandat med skog och kupering ner mot mellankobbarna. Vi ser två lag till och försöker få häng, men väl uppe på Mellankobbarna är de som bortblåsta. Vad hände?

Markus gläfser lite och undrar oxå vart de tog vägen. Väl på småöarna rullar vi på och solen skiner nu igenom molnen, och jag skrattar hejdlöst över tanken att snart väntar bara en löpning på Utö. På något märkligt sätt är det lite nostalgiskt på samma gång. Så mkt träning och så lång väntan på denna dag, och nu är den snart över….

Vattnet står lågt så på Mellankobbarna, inte mkt simning mellan öarna, men några armtag här och där får vi till. På Järnholmen väntar tokkupering och massa knixig löpning om än kort, vi hittar snitslarna och studsar fram över klipporna, ett muller från någon båt dånar i fjärran.

Vi hastar ner till sista simningen som alltid är klurig. Strömtvatten och rejäla vågor väntar. Jag väljer en klippavsats till höger om snitslen för att ha bra sikte på flaggan. Väl i vattnet drar strömmen oss nu på allvar västerut, jag vevar frenetiskt och inser att samlingen folk på Utö är mindre än förra året. Några tappra supporters möter oss dock med hejjarrop och applåder.

Jag applåderar tillbaka då vi försöker ta oss uppåt mot grusvägen. Det piper till på tidtagningsmattan och jag ser att vi inte har några i rygg. Mer stora kliv beger vi oss upp i backen. Bara tre kilometer kvar, nu väntar en spurt, vad finns det kvar att ge?

På grusvägen får vi ordning på utrustningen och eftermiddagssolen är nu på ner på allvar, vi får korn på Team Frössen & Kjellman igen. Eftersom jag är bekant med denna sträcka efter flera turer på den, flyter det på bra. Avståndet minskar successivt då framförvarande lag inte riktigt har koll på oss, tror jag. Väl framme mot gruvbyn har vi dock inte tagit allt för många meter på framförvarnade att jag inte tror vi har en chans i spurt mot dem. Då från ingenstans stannar de och kramas! Något förvånad undrar jag om någon av dem skall pissa eller dyligt, vilket verkar skumt då det är så nära mål. Detta ögonblick är så oväntat och överraskande och symbolisera så mkt vad denna tävling handlar om. Lagarbete.

Vi plöjer på meter för meter och tar vi deras paus, några meter till.  Skall det räcka? Markus trycker på lite extra och verkar riktig på hugget nu. Jag försöker svara, men har inte det lilla extra. Team Frössen ser att vi närmar oss och börjar nu och tugga på i högre tempo, några röster från målområdet hörs och jag vinkar lite förstrött, får tag i Markus blixtlåsrem och tar hjälp av den backen upp. Team Frössen är med på noterna och inser spurtförsöket och vi hinner inte riktigt i kap, men fyra sekunder efter dem korsar vi målinjen…….

… resume kommer.

Foto: Jakob Edholm & Nadja Odenhage

Team Tallhassee och Left Hand Path

Racerapport Ö till Ö del ett

9671665188_478bd9edf3_b

Hej Bloggen, skall försöka bena ut vad som hände i måndags.

En av året två största höjdpunkter i min tävlingdagbok ägde nämligen rum mellan Sandhamn och Utövärdshus. Kommer inte fokusera på allt runt omkring denna följetong utan mera beskriva upplevelsen på banan under tävlingen.

Strax innan klockan sex, brändes startskottet iväg. Jag och Marcus Berggren hade byggt ett lag med kortvarsel då Andreas Bjurman skadat knät och kastat in handuken i mitten på veckan. Jag var taggad och Marcus meritlista är diger de senaste året och jag hade på känn att vi kunde komplettera varandra bra.

Första löpningen var kontrollerad, vinden var som bortblåst, solen påväg upp och jag visste att vattnet var runt femtongrader varmt, vilket är bra. Vi kopplade på linan, jag hade ryggan och Marcus skulle enbart ligga bakom och värma upp. Jag märkte fort att jag fick ligga på ordentligt. Kändes bra med all bevakning runt om, tryggheten efter förra årets insats och förra veckans träning, just på denna del, ökade min säkerhet att här skulle det simmas på i ett bra tempo.

9661182671_b45f222157_b

Tog ut riktningen och krigade, såg många lag redan var uppe på Vindalsö då jag uppskattade att vi hade ca 400 m kvar. Startfältet i år var mkt starkt på många sätt, då kval och annat gjort att flera duktiga athleter fått möjligheten till en start. Väl uppe på ön kopplar vi bort linan och jag skuttar iväg i ett fint tempo. Märker genast att Marcus inte tar rygg och ser lite avvaktande ut. Jag sänker farten så vi håller ihop, men är ivrig som en hingst att ta placeringar. Vi skvimpar vidare till nästa sim och trycker på i simningen. Nu börjar motor gå på flera cylindrar, och jag fantiserar om att få en mugg enervit på Skarpö-runmarö.

Stiger upp vid Vånsholmen och det tjuter i tidtagningen, ser Johan Dalhöjd som gastar att vi har många lag bakom. Jag replikerar.

-Vad är rättvis klocka?

– Fem i sju

-Kanon, över en kvart vassare än förra året svarar jag.

Vi lämnar Johan med kameran och vinglar vidare in i skogen. Löpningen rullar på nu lättare då vi sätter fötterna i blåmossa och lingonris. Vi avancerar och plockar några lag i mixed och några andra duktiga simmare efter ca tre kilometer. Jag är fortfarande koffeinstin som en duracellkanin och är ivrig som bara den och coachar Marcus som nästa slår dövörat till, misstänker jag så här i efterhand.

Snart når vi två simsträckor och en kortlöpning som leder oss till Norra Runmarö, även där gastar jag om att få tiden. Kvart i åtta lyder funktionärernas dom. Gött tänker jag, ligger bättre till än förra året men med en känsla av att inte dra på mig syra eller dra ur min lagkamrat allt som finns redan nu. Vi är ju båda inga sprinters utan snarare tvärtom ultrarävar men oändliga krafter att nöta länge.

Uppe på Runmarö sliter vi av oss våtdräkterna efter en kortstund och trycker in lite gel och dricka. Ökar farten på grusvägarna och masar på ner som spurtpriset. Laborerar med Marcus som jag anar vill öka farten, men vi flyter på. Vi passerar förra årets damvinnare som hejar glatt. Jag konstaterar att vi matchar fint då mina vadkompressioner är lila, lite liknande som deras strumpor.

9661124013_c210b9bab8_b

Nere vi kontrollen är jag mån om att fylla på vätskeblåsan, det går rätt snabbt och vips är johan där igen som kutar med oss en bit ur kontrollen och levererar lite tidsuppgifter. Jag försöker slå bort tankarna om placeringar och övrigt och lägger blicken ut i skogarna och ängarna på Runmarö. Vi småpratar och passerar bron över till Storön och terrängen blir snabbt mera teknisk. Marcus har nu hittat farten i benen och vi växeldrar. Jag flåsar lite i de branta uppförs och föreslår några ultrabackar. Snart väntar kloaksimningen ut med Risselön och mera teknisk trail. Innan simningen är det tidskontroll där Dennis Blomberg står och peppar. Han gastar lite på oss och lämnar en rapport hur vi ligger till.

Marcus får chansen att testa ligga i front med linan och det känns lättare för mig men vi inser på Munkö att den som ligger bak bör testa att ha väskan då den stör simningen lite. Uppe på munkö och vid kontrollen är vi snabba och plockar något lag som tar det lite piano i brötterrängen. Munkö är verkligen en egen historia, det vet alla som löptränat här. Snart väntar en av fyra långsimningar och vi vinglar fram på klippblock och blåbärsris…

Fortsättningen följer…..

Foto: Nadja Odelhag och Jakob Eklund

Ö till Ö kort resume;?

ÖtillÖ 2013: fick plocka in Marcus B som reserv i torsdags. Malde ner km efter km på denna skvimptävling. Galet hårt och hänsynslöst. Öppnade bra mkt bättre iår. Lite dipp på ornö efter 9 timmars krig i hav och mark. Hade ändå bra koll och distans till cut-off. Låg ca 2 timmar före, runt timmen 45 min vassare än 2012.

Tappade lite på Ornö och avståndet krympte. PB med 34 min och hedersam 44 plats i totalen med alla dessa elit, semi proffs och motionärer. Skål;)🏃😁😜☔☀🌊

Ö till Ö nr 58 i morgon måndag 06-?

20130901-221621.jpg

Ö till Ö-blicken……

Snart är det dags, i slutet av januari blev det klart att mitt lag fick plats på årets Ö till Ö. Träningen har sedan dess varit fokuserad mot detta mål. I April hade jag oxå ett stort mål i år och det var TEC 100 miles som gick bättre än väntat. Nåväl våren och sommaren har nu rullat på utan skador och med otaliga träningstimmar. Senaste två veckorna har det blivit två löptävlingar som uppvärmning, nytt PB på marathon på Ironman KMD 3:46, utan närmare förberedelse. Sedan i lördags Salomon trailtour Hellas 21 km. Blygsamma 2:11 i värmen, men ack så socialt med vännerna i TNT.

Nu är det stökigt hemma med stambyte på G och massa jobb. Men har blicken stenhårt fokuserad på måndagens urladdning. Totalt väntar 24 st löpning och 22 st simningar från Sandhamn till Utö. Förra året bjöd på debutantens överraskningar av många slag. Urstarka Jesper Cedermark välkomnade mig till sitt lag och vilken dag det blev. Med något mörkt i blicken minns jag att insatsen var tuff på alla sätt. Långt ifrån något det jag trott. Vackert, skrämmande, kallt, varmt och så mycket mera som jag har svårt att sätta ord på. Men mest av allt galet beroende framkallande.

Nu är det några dagar kvar och det kryper i kroppen. Söndagens genrep var helt, underbart med FJS i täten. Kristin, Daniel och Johan var ut på rek, filmning och lite annat pyssel. Andreas och jag slipade på detaljer och gnetade på i det överraskande varma vattnet. Vilket lovar gott.

Nu har jag latat mig lite extra och hoppas vädret är med oss på måndag och med det menar jag vinden.

Vi hörs….

Ö till Ö genrep med FJS

Ö till Ö genrep: med FJS på tävlingsbanan. Testade först sandhamn till runmarödelen. Vi säkrade upp med alla fem på lina för att vara samlade gentemot övrig sjöfart. Gjorde första långsimmet på 30 min blankt, vilken fart. Den landade oxå på 1790 m. Sedan brötlöpning och kortare simningar till runmarö där vi bröt för mat, foto och omgruppering. Svettades som en tok i solgasset.

Ö till Ö: del två. Gick upp på syddelen av runmarö för att ta sträckan till nämndö. Brötlöpningar och finasim väntade på denna del. Växlade om så Andreas fick ryggan och vara i front. Klart lättare på simningarna att ligga efter och njuta av draget. Stupade rejält innan 1 km simningen efter munkö. Klarade mig bra, fick pyssla rejält med linan och bita ihop uppför. Har bra fart i vattnet, och på land men uppför sackar jag gentemot FJS. Inte konstigt då det är elit. Kul och magiskt dag med stridsbåt 90 som följebåt. Nu är vi redo;)

20130826-082134.jpg