RSS Flöde

Kategoriarkiv: swimrun

Ö till Ö och Husky

Postat den

http://bambuser.com/v/4619627#t=2378s

Annonser

Kustleden 15+16 kuperat 25 km

Postat den

Skåneleden två timmarspass i schemat från bästa coach T. La in två marathonpace block på 25 min plus 20 min i 70 % av max i ca 4:45 fart då kuperingen tillät. Fin dag sol och plus 13, lite vind. Tok brutalkupering stundtals runt norrviken och hovshallar. Bra spurt sista biten mot torekov, sedan två km nerjogg i 5:50 fart. Support enbart 1 liter vatten och 70 gram saltlakrits. #majutmaningen.

24,88 km
2:15:47

20140502-130718.jpg

20140502-130732.jpg

20140502-130750.jpg

Ö till Ö del fyra slutet…

 

9665378305_2b117bb50c_b

… regnet vräkte ner men vad gjorde de. Vi var i vattnet med Utö i sikte.

Något nytankad, släppte vi loss. Av någon anledning hade jag siktat in mig på den kommande sträckan med nyfikenhet. 19 km löpning på Ornö är ett kraftprov som en tävling i tävlingen.  Vi lämnade fiskarna, maneterna och allt det andra i vattnet mellan Kymmendö och Ornö. Vi cabbade ner och den blöta tävlingsvästen kylde. Hagelskuren möte mitt bröst. Något frusen pinnade benen på friskt, höjde tempot och allt var underkontroll trodde jag…

Under tävlingens gång hade jag märkt att jag gång på gång flög upp ur vattnet för att sedan efter en kort stund, tappa fart och kraft och behövt fråga Marcus gång på gång efter energi och lite tips. Så även denna gång, misstänkte att Marcus med sina fina meriter under året var i god form för denna sträcka. Jag som legat i front på i stor sett all simningar, bad nu Marcus om att få lite draghjälp så vi kopplade på linan och tuggade på.

Marcus bad mig att tagga ner med snacket, vilken jag inte hade tänkt så mkt på. Men följde rådet och lätt blicken flacka över ön. Ornö som är den största ön och den längsta löpningen på banan. Är rätt lättlöpt och har man lite fart kan det bli en fin resa. Jag räknade ner kilometer efter kilometer och försöker samla kraft. Inget riktigt klipp återfinns men vi manglar vidare. På vänsterlår under våtdräkten har jag samlat lite olika energi.

Förpackningarna skar in i framsidalår så det är dags att trycka ner lite fler gels. Jag samlar även skräp under vägen då jag hittar något eftersom tävlingsledningen så tydligt uttryckt önskan att inte skräpa ner. Hittar en soptunna och tömmer förrådet och känner mig lite piggare. Har nu även plockat fram Garmin på armen, men ser inga märkvärdiga kilometertider så låter det vara.

Vi möter några hundägare då och då, plötsligt hörs det lite flåsande i nacken och Team 2XU sveper förbi, jag peppar Ash och Bjarne lite fumligt och får något tillbaka. Kul det är på g. I vanliga fall brukar jag tappa energi då jag bli passerad, men på ö till ö råder det andra förhållanden. Imponerande löpsteg inspirerar och jag sträcker på mig. Äntligen en korsning och ut på asfalten, nu är det nära. En hundägare viskar att det är mindre 1000 m till Ornö Kyrka och nästa kontroll. Vi kommer överrens om att Marcus bör tömma sin skor på grus medans jag fyller på dryck.

Jag fipplar och möter Miss Gross härliga stämma i kontrollen, som assiterar och vill att jag plockar på mig energikakor och jag instämmer. Vi är hyfsat snabba i kontrollen och uppiggad av energiitaget. Är jag nu på riktigt bra humör. En filmkamera trycks upp i ansiktet och frågorna haglar. Jag ger cred till Marcus och tror att sista 15 km kommer ta två timmar, och är positiv till avslutningen. Vi springer vidare, ökar tempot.

Får korn på Team Frössen och jakten fortsätter. Plötsligt börjar jag nynnar på en Bad Religon dänga jag haft i huvudet ett tag. Allt för att Marcus skall slippa mitt bubblande.

He’s the latest superhero with powers so profound.
He can leap a dotted line in just a single bound.
I know you must have seen him in books and magazines.
He’s the quintessential mindless modern epicine.
His life is meaningful because he gets things done.
Bang bang he’s dead, chalk up another triumph for our hero,
The Automatic Man.

Vi maler vidare och tar oss tid för några ultrabackar. Några mental knep, gör att backarna forceras utan större problem. Om än det efterlängtade trycket, inte riktigt finns där. Men efter snart tio timmar är det helt okej att vara lite matt. Vi tar meter för meter på framförvarvande lag men de har bättre tryck i nerförslöpningarna så vi tappar och tar in. Lite dragspelseffekt, som tidigare under tävlingen då simning och löpning gör att visa lag simmar fortare och vi tar in på löpningarna och tvärtom. Årets startfält är dock mkt starkare, många lag ser starka ut fortfarande de jag skymtar ut med banan. Vi vinkar åt några gummor som styrt upp en egen saftkontroll vid Sundby. För oss ligger kontrollen för långt ifrån banan så vi växlar några ord och tackar för supporten.

Laget framför oss har sannerligen ingen fart uppför så vi tar meter efter meter. Men efter Sundby gård får de bra fart och försvinner på de slingrande grusvägarna ner mot Ängsholmen. Det börjar närma sig Utö Syd och jag börjar längta till lite sim nu. Snart bara milen kvar. Nere vi Ängsholmen kikar jag noga efter snitslarna, viktigt att inte hamna fel nu. Innan vassruggen börjar jag cabba upp, för att vara klar när vi väl kommer till vattnet. Markus lika så, vi blir varma rätt omgående och metrarna till vattnet tar längre tid än väntat. Väl där smiter vi förbi två herr lag som fipplar med våtdräkter och annat.

Mot kullbäling

En dansk funktionär pekar ut strömmar och annat i nästa simsträcka som till en början är ruggigt kylig, kanske beroende på att värmen innanför dräkten är riktigt het. Upp på Kullbäling och snirkla sig runt upp och ner. Här är banan som allra vackrast alltid, för de många växlingarna och den fina utsikten över Ornö Gatt och Gåsstensfjärd. Ner i vattnet igen och snart skymtar Långbälling och sista vätskan. Något frusen plöjer vi på, några kameralinser trycks upp i mitt ansikte och de bekanta Jakob Edholm och Johan Dalhöjd möter vi påväg upp och jag fylls av energi, poserar lite extrovert och drar med mig Markus upp ur vattnet som ser lite vinglig ut. Johan springer med några meter och krigar på sitt sätt mot vädrets makter. Jag sveper varmdryck och krossar två GT-tabletter i ren ilska. Nu måste vi höja tempot på långbälling för att forsätta jakten. Marcus hinner knappt fånga något tills jag förslår att vi fortsätter.

Ö till Ö Långbälling

Långbälling bjuder på varierad löpning med bedårande vackra stenklippor, blandat med skog och kupering ner mot mellankobbarna. Vi ser två lag till och försöker få häng, men väl uppe på Mellankobbarna är de som bortblåsta. Vad hände?

Markus gläfser lite och undrar oxå vart de tog vägen. Väl på småöarna rullar vi på och solen skiner nu igenom molnen, och jag skrattar hejdlöst över tanken att snart väntar bara en löpning på Utö. På något märkligt sätt är det lite nostalgiskt på samma gång. Så mkt träning och så lång väntan på denna dag, och nu är den snart över….

Vattnet står lågt så på Mellankobbarna, inte mkt simning mellan öarna, men några armtag här och där får vi till. På Järnholmen väntar tokkupering och massa knixig löpning om än kort, vi hittar snitslarna och studsar fram över klipporna, ett muller från någon båt dånar i fjärran.

Vi hastar ner till sista simningen som alltid är klurig. Strömtvatten och rejäla vågor väntar. Jag väljer en klippavsats till höger om snitslen för att ha bra sikte på flaggan. Väl i vattnet drar strömmen oss nu på allvar västerut, jag vevar frenetiskt och inser att samlingen folk på Utö är mindre än förra året. Några tappra supporters möter oss dock med hejjarrop och applåder.

Jag applåderar tillbaka då vi försöker ta oss uppåt mot grusvägen. Det piper till på tidtagningsmattan och jag ser att vi inte har några i rygg. Mer stora kliv beger vi oss upp i backen. Bara tre kilometer kvar, nu väntar en spurt, vad finns det kvar att ge?

På grusvägen får vi ordning på utrustningen och eftermiddagssolen är nu på ner på allvar, vi får korn på Team Frössen & Kjellman igen. Eftersom jag är bekant med denna sträcka efter flera turer på den, flyter det på bra. Avståndet minskar successivt då framförvarande lag inte riktigt har koll på oss, tror jag. Väl framme mot gruvbyn har vi dock inte tagit allt för många meter på framförvarnade att jag inte tror vi har en chans i spurt mot dem. Då från ingenstans stannar de och kramas! Något förvånad undrar jag om någon av dem skall pissa eller dyligt, vilket verkar skumt då det är så nära mål. Detta ögonblick är så oväntat och överraskande och symbolisera så mkt vad denna tävling handlar om. Lagarbete.

Vi plöjer på meter för meter och tar vi deras paus, några meter till.  Skall det räcka? Markus trycker på lite extra och verkar riktig på hugget nu. Jag försöker svara, men har inte det lilla extra. Team Frössen ser att vi närmar oss och börjar nu och tugga på i högre tempo, några röster från målområdet hörs och jag vinkar lite förstrött, får tag i Markus blixtlåsrem och tar hjälp av den backen upp. Team Frössen är med på noterna och inser spurtförsöket och vi hinner inte riktigt i kap, men fyra sekunder efter dem korsar vi målinjen…….

… resume kommer.

Foto: Jakob Edholm & Nadja Odenhage

Team Tallhassee och Left Hand Path

Ö till Ö del tre

Långsim… mörtö-klobb skulle intas om än med lite beaktning. Snart dök eldprovet upp. Den berömda GRISSIMNINGEN. Förra årets skräckupplevelse.

Själv ser jag denna simning inte som så grisig, allt beror på vinden. Efter förra årets något fiaskoinsats på denna sträcka. Hade jag siktet under höst och vinter att förbättra min simning. En TI-kurs i januari och envetet malande på 1500-fritt och sedan i juni utomhus med tävlingsutrustningen, hade inför årets Ö till Ö skapat lite mera självförtroende. Tävlingen är unik tro inget annat och originel dels för vart banan går och svårigheten att träna på den. Nåväl jag och Marcus gnetade på över mörtö-klobb och bad honom höja blicken.

-Kolla utsikten.

Marcus laddar på och håller min rygg. Väl framme vid simstarten trycker vi in lite energi och tittar noggrant efter vart vi skall. Ser stroben och flaggan från klippan. Bakom oss tar Team Tallhassee in på oss och stövlar i strax bakom. De har fått upp farten, och ber oss att hålla rätt kurs för att ta rygg.

Jag lite fundersam efter förra årets felnavigering och något snedvriden kurs, tänker lätt hålla upp mot vinden som kommer från nordöst. Till en början är det lä och allt flyter på bra, men ju längre vi kommer dessto mera guppar det och sikten mot klippan och flaggan ser jag inte. Efter ca 600 m, stannar jag upp och frågar Marcus vart vi skall för jag har tappat kursen något.

-Ser du vart vi skall?

-Flaggan är där, ser du den?

-Ja (svara jag, varför vet jag inte då jag inte såg flaggan)

Jag forsätter veva på mot stenklipporna, trots att jag inte ser flaggan, några säkerhetsbåtar cirkulerar närmare och närmare. Kul tänker jag och är klart nöjd med kursen och tempot. Jag stretar på och tycker att målet känns en aning långt bort, vilken känns lite segt. Snart är en ribbbåt riktigt nära oss. Mannen i båten börjar tala med oss.

-Vet ni vart ni skall?

– Ja

– Ni skall ditt åt (pekar kraftigt vänster söderut)

Jag inser att min kurs är på g att ta oss för långt söderut. Jag får en lättad känsla då jag inser att vi har enbart 300 m kvar. Vi får medvind i skvalpigt vatten. Och jag vevar vidare och inser att vi nu tappat lite mark gentemot konkurrenterna då denna kurs varit lite väl sne. Tillslut når vi klippspetsen och kommer upp och möter Erik som står med choklad och saltlakritsladda på den blåsiga avsatsen på Kvinnholmen. Vi samtalar lite kort och trycker in lite choklad och lakrits. Mums.

Ö till ÖL?Känner mig lite frusen efter simningen så det rullar på lite sakta inledningsvis då det går uppför. Vi får dock lite fart och vips är vi nere vid kontrollen Mörtö-Bunsö. Solen slinker igenom molnen och värmen i luften stiger. Bakom sportdryck känner jag igen Jonas Hållen som föreslår en bild och jag ber honom rappa på. Är glad för att känna igen ett bekant ansikte och vi skrattar lite. Lite folk runt om peppar och kikar på andra lag som simmar mot Kymmendö-Bunsö. Tillslut är vi redo och velar lite på bryggan hur vi skall gå i. Vi tar ett stor kliv och simmar på. Jag inser sakta med säkert att vi kommer gå i mål i år. Den viktiga simningen är lite avgörande och den gick fint. Så här i efterhand ser jag att den gick tjugo minuter snabbare än förra året. Men det är inget jag vet just då påväg mot Kymmendö-Bunsö. Att vi skulle gå mål var jag oxå övertygad om frågan vara bar när?

Den kuperade ön, är tuff och tempot sjunker. Vi kämpar på, vi hör lite röster bakom och Team Frössen & Kjellman, tar in och vi släpper förbi dem. De mumlar lite och klagar lite över ömmande lemar. Jag är glad och dunkar en hand i en av ryggarna och önskar dem god färd och peppar lite. Snart väntar ytterliggare en lång simning mot Getskär.

En vänlig funktionär pekar ut målet. Stark sidvind väntar nu då banan nu riktar sig mot väster. Något kyligare i vattnet möter min kind och det skvalpiga och guppiga vågorna stör simningen något och det går trögare än senast. En stor sten gör dock navigeringen lätt och flaggan på tallarna, syns dock bra. Och minnena från förra året är närvarande. Jag räknar nu ner och längtar till Kymmendö och kohagarna. Upp på Getskär går det inte fort.

KvinnholmenLöpningen lämnar nu lite att önska men snart vinglar vi ner till simningen över till Kymmendö. Vi ser ingen flagga eller snitsel på andra sidan, men några lag i vattnet framför visar riktningen. Jag hoppas kunna möta fisken eller chefen från tidigare under dagen. Vattnet är friskt och bra sikt gör simningen kul. Jag nöter på och kikar titt som tätt för att inte navigera fel. Minnet från starten på Kymmendö förra året med felnavigering och känslan av att missat snitslarna gjorde mig lite lättad. Väl uppe på ön möts vi har tre andra lag som famlar runt i skogen på jakt efter snitslarna. Jag och Marcus får napp tidigt då ett av de andra lagen hittar snitseln. Vi slår följe och snabbt cabbar jag ner och inser att nu väntar rätt flack löpning på enormt vackra Kymmendö. Genom vassen är banan lite trixig men vi plöjer på. Kroppen är vaken, inga skavanker men sprinttempo lyser med sin frånvaro. Men ändå är vi har rull. Stigarna slingrar sig fram och åkermarken är så ljuvlig. Ständig rörelse framåt maller likt ett mantar i mitt huvud.

Strax väntar en cut-off Kymmendö och vätska igen. Himlen börjar mullra och en hagelskur möter oss nere vid bryggan. En engelsman hjälper oss fylla på sportdryck och vi trycker in mera gel och stoppar på oss lite varstans…..

Den efterlängtade simningen över till Utö som skulle vara fri från vind är allt annat än lugn. Det blåser på friskt och innan jag dycker i ser jag supporters som gömmer sig under kappel, regnjackor och annat på bryggan.

… inser att detta blir långdraget får börja skriva på slutet nu. En del till kommer.

Foto: Nadja Odelhag & Jakob Edholm

Länk: http://www.otillo.se

Innan start

I väntan på del tre lite mera bildbevis. Detta några minuter innan start.

Before @otillo13

A post shared by ÖTILLÖ Swimrun World Series (@otillorace) on

Racerapport Ö till Ö del ett

9671665188_478bd9edf3_b

Hej Bloggen, skall försöka bena ut vad som hände i måndags.

En av året två största höjdpunkter i min tävlingdagbok ägde nämligen rum mellan Sandhamn och Utövärdshus. Kommer inte fokusera på allt runt omkring denna följetong utan mera beskriva upplevelsen på banan under tävlingen.

Strax innan klockan sex, brändes startskottet iväg. Jag och Marcus Berggren hade byggt ett lag med kortvarsel då Andreas Bjurman skadat knät och kastat in handuken i mitten på veckan. Jag var taggad och Marcus meritlista är diger de senaste året och jag hade på känn att vi kunde komplettera varandra bra.

Första löpningen var kontrollerad, vinden var som bortblåst, solen påväg upp och jag visste att vattnet var runt femtongrader varmt, vilket är bra. Vi kopplade på linan, jag hade ryggan och Marcus skulle enbart ligga bakom och värma upp. Jag märkte fort att jag fick ligga på ordentligt. Kändes bra med all bevakning runt om, tryggheten efter förra årets insats och förra veckans träning, just på denna del, ökade min säkerhet att här skulle det simmas på i ett bra tempo.

9661182671_b45f222157_b

Tog ut riktningen och krigade, såg många lag redan var uppe på Vindalsö då jag uppskattade att vi hade ca 400 m kvar. Startfältet i år var mkt starkt på många sätt, då kval och annat gjort att flera duktiga athleter fått möjligheten till en start. Väl uppe på ön kopplar vi bort linan och jag skuttar iväg i ett fint tempo. Märker genast att Marcus inte tar rygg och ser lite avvaktande ut. Jag sänker farten så vi håller ihop, men är ivrig som en hingst att ta placeringar. Vi skvimpar vidare till nästa sim och trycker på i simningen. Nu börjar motor gå på flera cylindrar, och jag fantiserar om att få en mugg enervit på Skarpö-runmarö.

Stiger upp vid Vånsholmen och det tjuter i tidtagningen, ser Johan Dalhöjd som gastar att vi har många lag bakom. Jag replikerar.

-Vad är rättvis klocka?

– Fem i sju

-Kanon, över en kvart vassare än förra året svarar jag.

Vi lämnar Johan med kameran och vinglar vidare in i skogen. Löpningen rullar på nu lättare då vi sätter fötterna i blåmossa och lingonris. Vi avancerar och plockar några lag i mixed och några andra duktiga simmare efter ca tre kilometer. Jag är fortfarande koffeinstin som en duracellkanin och är ivrig som bara den och coachar Marcus som nästa slår dövörat till, misstänker jag så här i efterhand.

Snart når vi två simsträckor och en kortlöpning som leder oss till Norra Runmarö, även där gastar jag om att få tiden. Kvart i åtta lyder funktionärernas dom. Gött tänker jag, ligger bättre till än förra året men med en känsla av att inte dra på mig syra eller dra ur min lagkamrat allt som finns redan nu. Vi är ju båda inga sprinters utan snarare tvärtom ultrarävar men oändliga krafter att nöta länge.

Uppe på Runmarö sliter vi av oss våtdräkterna efter en kortstund och trycker in lite gel och dricka. Ökar farten på grusvägarna och masar på ner som spurtpriset. Laborerar med Marcus som jag anar vill öka farten, men vi flyter på. Vi passerar förra årets damvinnare som hejar glatt. Jag konstaterar att vi matchar fint då mina vadkompressioner är lila, lite liknande som deras strumpor.

9661124013_c210b9bab8_b

Nere vi kontrollen är jag mån om att fylla på vätskeblåsan, det går rätt snabbt och vips är johan där igen som kutar med oss en bit ur kontrollen och levererar lite tidsuppgifter. Jag försöker slå bort tankarna om placeringar och övrigt och lägger blicken ut i skogarna och ängarna på Runmarö. Vi småpratar och passerar bron över till Storön och terrängen blir snabbt mera teknisk. Marcus har nu hittat farten i benen och vi växeldrar. Jag flåsar lite i de branta uppförs och föreslår några ultrabackar. Snart väntar kloaksimningen ut med Risselön och mera teknisk trail. Innan simningen är det tidskontroll där Dennis Blomberg står och peppar. Han gastar lite på oss och lämnar en rapport hur vi ligger till.

Marcus får chansen att testa ligga i front med linan och det känns lättare för mig men vi inser på Munkö att den som ligger bak bör testa att ha väskan då den stör simningen lite. Uppe på munkö och vid kontrollen är vi snabba och plockar något lag som tar det lite piano i brötterrängen. Munkö är verkligen en egen historia, det vet alla som löptränat här. Snart väntar en av fyra långsimningar och vi vinglar fram på klippblock och blåbärsris…

Fortsättningen följer…..

Foto: Nadja Odelhag och Jakob Eklund

Bild 2 sept

20130904-012918.jpg